KRÖNIKOR 2023-02-24 KL. 13:43

En hamster i källaren

Av saralisa Bohlin Widing

Hur många julkulor behöver man egentligen?
Det frågade jag mig när granen skulle ut och allt pynt skulle sorteras ner i tre röriga kartonger. Jag har alltid varit något av en hamster som sparat på det jag tror kan komma till användning en dag. Den som spar den har. Har man dessutom gott om förvaringsmöjligheter kan man spara mycket. För mycket.
Inspirerad av en artikel om en man som bara har exakt de saker han behöver sätter jag igång med projekt vårrensning. Målet är att inte ha mer än vad jag använder.

En hamster i källaren

Det börjar bra med en rivstart nere i hobbyrummet. Hittar så mycket gamla uttjänta skruvar, gamla färgpytsar, och igentorkade tuber med fogmassa som åker ner i slänghögen. Mosaik som fyndats på en loppis för 20 år sedan och aldrig använts läggs i skänkes. Här går det undan. Mammas gamla drejskiva då? Hmm... den får vara kvar.

Nästa utrymme är det så kallade matförrådet som aldrig har innehållit någon mat utan hyser lite av varje. Ett svårare område. Jag har bestämt mig för att vara tuff, allt som inte används eller har någon emotionell koppling ska bort. Efter en stund står det klart att jag inte behöver köpa en endaste vas, mugg eller ljusstake till i mitt liv.

Jag rensar, organiserar på hyllorna, får ihop två kartonger till som kan skänkas.
Nöjd med insatsen pausar jag projektet några dagar.

För snart är det dags för det allra värsta. Det gamla pannrummet, som innehåller kartong efter kartong vars innehåll jag bara har en vag uppfattning om. Ett utrymme där det allt som oftast trycks in saker som inte har någon annan plats så det i slutändan blir omöjligt att komma fram. Efter nån vecka kavlar jag upp ärmarna och ger mig in i röran. Snart står jag i ett hav av söndriga hockeyspel, gamla sladdar och tavelramar, även det en sak jag aldrig behöver köpa igen.

Nu börjar det bli svårt med sorteringen. Vad är skräp och vad kan skänkas? Vad vill 8-åringen egentligen ha kvar när hen blir större av gamla bebis-leksaker? Och nu kommer vi till lådan med bebis-kläder. Oj, oj. Små, små bodys, små små strumpor. Hur har barnet kunnat ha de här en gång? Märker att jag börjar minnas och känna efter.

Ännu värre blir det när lådan med gamla brev och foton öppnas. Då är jag tvungen att stanna upp på riktigt. Öppna och läsa. Fascineras över att jag en gång i tiden brevväxlat med någon som heter Stoffe, vet inte ens vem människan är. Hittar ett brev från en gammal rumskompis och inser att det inte, som jag trott, var hon som ville att jag skulle flytta ut, det var nog jag. Små handskrivna pusselbitar till ett då och kanske även till den personen jag är nu. Det får bli en hel låda märkt nostalgi.

Min strategi med att bara behålla det allra nödvändigaste och slänga resten börjar fallera. Ju mer jag packar upp, desto mer fina saker hittar jag. Istället börjar en ny strategi formulera sig. Kanske är inte det viktigaste att göra mig av med saker, utan att få koll på vad jag faktiskt har. Det är mycket visar det sig, efter två dagar i pannrummet. Mycket som jag faktiskt skulle vilja använda.

Nu åker finglasen från en gammal släkting upp i köket. I de nu tomma ytorna i matförrådet sorteras de många ramarna och vaserna så att de lätt går att se hur många jag faktiskt har. De kartonger som blir kvar märks upp och staplas.
Pannrummet är inte tomt men betydligt luftigare. Jag känner mig rik. På minnen, på att kunna använda saker jag har istället för att köpa nytt. På tid, eftersom jag nu inte behöver leta så mycket efter vad jag behöver.

Veckan efter kommer den lokala loppisen och hämtar skänkes-lådorna, 10 st blev det.
När de börjar bära ut tänker jag att det är tur att de är stängda så jag inte kan se vad som är i dem. En lite skruttig och obekväm stol står lite vid sidan av. Den ska bort hade jag bestämt. Men i sista stund fattar jag taget om ryggen och ställer undan den. Hamstern i mig har vaknat igen.




LÄS VECKANS TIDNING


Fler E-tidningar

SENASTE I KRÖNIKOR

KRÖNIKOR 2023-02-24 KL. 13:43
En hamster i källaren

Fler nyheter