Drygt 8 miljoner gäster kan verkligen inte ha fel

Av Claes Kanold

1973 förvärvade den då 27-årige gotlandsonen Dan Tervaniemi landsvägskrogen Riksrasta i Brålanda, det som skulle komma att bli den första i en lång rad av mötesplatser utefter de stora svenska allfarvägarna. Idag består Rasta av 29 anläggningar, snart sätts spaden i marken för den trettionde. En av enheterna torde vara väl bekant för Smålänningen XTRA:s läsekrets: Rasta Markaryd.

– Det är sex år sedan den fina anläggningen, som vi byggde själva, stod klar. Då hade vi förhandlat med kommunen i åtta år för att få till ett tillräckligt attraktivt läge. Den är maximalt bra och vi är hemskt nöjda med den och våra medarbetare där. Det finns en Burger King för fast food med drive in så man behöver inte ens gå ur bilen. Och en Rasta-restaurang samt en Preem med butik, som vi driver. Jag tror det är deras bästa butik i hela Sverige. Så där finns faktiskt något för alla.

Du växte delvis upp i Småland, Kalmar närmaste bestämt, finns det något småländskt kvar i dig?
– Mamma och jag flyttade dit när jag var tolv år så jag gick i realskolan där och har mycket kompisar därifrån, några av dem träffar jag ibland. Under de åren, fram till jag stack till sjöss som tonåring, var jag ganska duktig i fotboll och spelade med Kalmar AIK innan jag blev värvad till Kalmar FF. På sjön började jag som Skepps-kalle och eftersom jag fick hjälpa till i köket blev jag snart uppgraderad till andrekock och de var på de sju världshaven jag lärde mig att laga mat ordentligt. Men längtan till fotbollen blev för stark så jag mönstrade av och började jobba på restaurang i Kalmar och fortsatte med fotbollen igen. Den höll jag faktiskt aktivt på med ända upp till fyrtioårsåldern. Fast så mycket mer smålänning än så vet jag inte om jag har kvar i mig.”




Från de ena målen till de andra; särskiljer sig menyerna på Rastas restauranger beroende på var i landet de ligger?
– Ja, vi har ju dels en matsedel med klassiska vägkrogsrätter som pyttipanna, ägg och bacon, en köttbit, schnitzel, spätta och några rätter till. Dessutom erbjuds alltid Dagens rätt och den kan vara lokalt anpassade. Isterband och stuvad potatis går alltid hem i Markaryd, medan till exempel makrill bara funkar på Västkusten.”

Det hörs tydligt i redadtionstelefonen hur temperaturen i rösten stiger några grader när superentreprenören Tervaniemi pratar om denna välbesökta kronobergsjuvel och dess härliga personal. Och inte bara om dem, lika varmt låter det när vårt samtal glider in på frugan Marita, som hängt med i företaget ända sedan Brålanda-tiden och sönerna Mikael, Daniel och Fredrik, som nu på olika poster axlar sin faders mantlar. Förutom inom affärsområdet Rasta även i Burgsvik Group, som koncernen ändrade namn till häromåret och därmed blev en av de största familjeägda aktörerna i den svenska besöksnäringen. Dan sitter kvar som styrelseordförande och infinner sig på huvudkontoret i Göteborgs södra utkanter minst ett par timmar varje dag.
– Vi har just haft ett morgonmöte, grabbarna och jag. Där vi bland annat snackat om koncernens senaste förvärv; en handfull hotell och restauranger innanför murarna i Visby” avslöjar Dan, inte utan viss stolthet i rösten.

När det gäller den spänstige styrelseordföranden – som håller formen genom dagliga långpromenader med Golden retrievern Bamse och en timmes simning hemma poolen – vågar man aldrig påstå att cirkeln är sluten, men det ligger onekligen nära till hands just i det här fallet. Dan är nämligen född i den lilla byn Burgsvik på södra Gotland, där pappa konditorn Olle och mamma Tyra drev ortens välkända bageri i flera år, för att så småningom flytta upp till Visby, där det kom att öppnas flera konditorier i familjens regi.

Men låt oss återvända till Brålanda 1973; kunde den affärssinnade kocken Dan Tervaniemi redan vid så ung ålder föreställa sig hur framtiden skulle utkristallisera sig?
– Inte att det skulle bli av den här storleken, men jag hade jobbat inom KF några år och varit med och byggt upp ett antal Domus-restauranger, så vad jag gjorde var att plocka ut deras restaurangkoncept till vägkanten. Enkelt förklarat: en linje bakverk och räkmackor på ena sidan, dagens rätt och vägkrogsmat på den andra. Idén visade sig vara skalbar och tack vare det kunde vi växa. Dels genom att förvärva befintliga enheter, dels genom att bygga nytt.

Vad har varit avgörande för framgångsreceptet?
– Att vi lyckades samla långtradare, bussar, annan yrkestrafik, vanliga bilister och gäster under ett och samma tak. Vi inredde lite finare än på de andra vägkrogarna som fanns på den tiden, med heltäckningsmattor och dyrare möbler. Sedan var toalettkonceptet viktigt, alltid rent och fräscht och tillgängligt. Men framför allt spelade våra öppettider en stor roll, från tidiga morgnar till sena kvällar.

Vilka parametrar har ni gått efter när ni förvärvat eller byggt nya Rasta-anläggningar?
– Först och främst trafiken; antalet bilar på vägen utanför och hur länge man kan räkna med att vägarna får behålla samma sträckning. Därför lägger vi oss numera oftast utefter nybyggda motorvägar. Sedan den lokala förankringen och serviceutbudet. Idag är Rasta mer en mötesplats, folk kommer in i butiken och köper en banan eller glass eller går in i restaurangen och beställer en Dagens Rätt. Många gäster bor i närheten. Det finns faktiskt ungkarlar som kommer in två-tre gånger om dagen och äter hos oss, för de tycker inte det är någon idé att laga mat själva!

Finns det några rätter på menyn som hängt med ända sedan Brålanda?
– Jadå. Köttbullar, raggmunk med fläsk och den klassiska tradarmacka, alltså en rågkaka med falukorv och stekt ägg och ett glas kall mjölk plus en kopp gott kaffe. Efter en sådan måltid drar man vidare ut på vägarna fulltankad med ny energi.

Nu har du själv tagit ett steg tillbaka och lämnat över till äldste sonen Micke som chef för Rasta, medan hans bröder Daniel och Fredrik har andra roller i koncernen – hur känns det?
–Så har det i praktiken fungerat i några år. Alla pojkarna har jobbat i företaget, de har börjat i disken och sedan från och till varit delaktiga i verksamheten på olika positioner. Men det är klart att det känns när telefonen inte ringer lika ofta. Grabbarna kan ju svara, för det mesta till och med lite bättre än jag. Fast när vi ska göra affärer vill jag vara med, jag har ju varit med så länge att min erfarenhet kan vara till nytta. Till exempel när vi pratar med olika kommuner om markpriser per kvadratmeter, då brukar de förstås hugga i för att försöka få så mycket betalt de tror de kan. Då får man förklara för dem hur många arbetstillfällen det kommer att ge på orten. Som nu när vi ska öppna i Sölvesborg, där vi ska bygga själva, där rör det sig om att nyanställa 60-70 personer.

Hur ser du på framtiden i ett lite längre perspektiv?
– Min bild är att vi ska tillhandahålla vätgas för den tunga trafiken och elstolpar i massor för husbilar, husvagnar och övriga privatfordon. Vi kommer att driva totalanläggningar med 70 - 80 rum, liknande amerikanska motell, där man kör fram bilen till sitt rum och därifrån kan ladda upp den. Vi ska även i fortsättningen jobba med starka samarbetspartner, som hamburger- och cafékedjor för snabbmaten och kaffet. I koncernen i stort kikar vi gärna på fler större konferensanläggningar, för många år sedan ägde jag ju Hooks Herrgård, så vi har en viss vana av att driva hotell i Småland.
Jo, och så var det det där med rubrikens formulering om ”Vägrestaurangernas krönte konung”. 2018 tilldelades Dan Tervaniemi Kungliga Patriotiska Sällskapets Näringslivsmedalj, en belöning för framgångsrikt entreprenörskap. Medaljen överlämnades av prins Daniel vid en högtidlig ceremoni på Kungliga Slottet. Närmare King Of The Road kan man inte bli...